Så älskad och vet inget om det.
Tänkt att från och med man får reda på att man är gravid, att det växer en egen liten människa inom sig, från och med den dagen har man en sån enorm kärlek, en kärlek som växer för varje dag som går.
Innan Evelina kom till världen så visste jag inte ens att den sortens kärlek fanns, att man kunde älska någon så mycket.
Och att en sån liten människa kan bli älskad av så många.
Just nu känns det bara som att alla slåss eller tävlar om vem som älskar henne mest, vem som hinner träffa henne mest.
Vissa dagar är våra anhöriga bara allmänt jobbiga.
Det är sån tur för Evelina att hon inte känner till den här lilla ''tävlingen'' eller vad man ska säga pågår, och jag hoppas att det kommer lugna ner sig så småningom.
Det är så synd att det är sån ålderskillnad mellan mig och mina syskon för om det var lite tätare så kanske någon av dom skulle skaffa barn snart så att vi kunde få lite lugn och ro. Men å andra sidan är det ju dumt att gå och längta efter något som inte kommer att hända.
Bara njuta av situationen för Evelinas skull helt enkelt :)
Kommentarer
Trackback
