JennyViktoria

ÄNTLIGEN har jag tömt kameran! Har dock varit dålig på att ta kort ett tag nu, väldigt synd, måste ju passa på att ta massa kort på Evelina

Full fart i gå stolen!

Den lilla bodyn hade hon när vi åkte hem på permis från Falun, och den ''stora'' är storlek 56 som hon har nu! Det är ju lite skilland på bebis :)

Tisdagen:

Var ungefär samma som Måndagen, fast vi beslutade då att Lollo skulle ta ledigt från jobbet Torsdag, Fredag och komma till Falun på Onsdagen efter jobbet eftersom det bara var en dagsfråga innan bebisen skulle komma!

Onsdagen:

Började likadant som alla andra dagar, nu har man ju liksom fått in rutiner på det hela.

På kvällen så kom personalen in som jobbade då och frågade hur jag mådde och så, och jag som har så svårt att känna efter hur jag mår, lyckades väl tycka att jag hade ont i huvudet så jag fick alvedon, och så frågade hon om jag var mer svullen än vad jag brukar och det kunde vi väl konstatera att jag var, så började vi lyssna på bebisens hjärta, och då kommer Lollo också, så började hjärtat gå upp och ner, vi trodde att vi bara tappat bort det så vi plingade på personalen och det visade sig att hjärt ljudet gick upp och ner och försvann, så hon bestämde sig då för att kontakta jourläkaren.

Och det var väl då det hela började. Läkaren beslutade då att för min och bebisens skull så skulle det bli kejsarsnitt på kvällen.

Dom började förbeberda oss på engång, vi fick även träffa narkosläkaren, jag kommer faktiskt inte ihåg speciellt mycket. Men vi fick iallafall vänta på ett annat snitt som var före och sen fick vi åka upp, träffade barnteamet från 33:an och alla andra som jobbade där inne, kommer faktiskt inte ihåg någon personal från den kvällen..

Dom började förbereda mig och påbörjade ryggmärgsbedövnigen, vilket är det värsta jag någonsin gjort, både bedövningen och snittet. Inget jag skulle välja att göra igen.

Till slut kom vi igång ialla fall och bebisen såg ljuset första gången 21,53 och barnteamet påbörjade sitt arbete med att stabilisera bebisen och jag visste fortfarande inte vad det var för kön, det är pappan som ska kolla det, ingen annan avslöjade. Så Lollo gick dit och kikade och kom och sa att det var en flicka! Och så kom dom och visade henne innan hon och Lollo fick åka ner till 33:an. Själv fick jag bli kvar ett tag till och sen åka upp mot uppvaket till jag kunde röra på benen. Så mot 01 tiden så lyckades jag röra på benen så personalen ringde då till BB så personalen därifrån skulle komma och hämta mig, jag då i tro om att jag skulle få åka ner till BB, men det visade sig att jag fick åka ner till 33:an och kolla hur det gick! Och där nere fick jag lite information av Lollo och så skulle jag dessutom få hålla henne! Vårat lilla mirakel.

Tisdagen:

Var ungefär samma som Måndagen, fast vi beslutade då att Lollo skulle ta ledigt från jobbet Torsdag, Fredag och komma till Falun på Onsdagen efter jobbet eftersom det bara var en dagsfråga innan bebisen skulle komma!

Onsdagen:

Började likadant som alla andra dagar, nu har man ju liksom fått in rutiner på det hela.

På kvällen så kom personalen in som jobbade då och frågade hur jag mådde och så, och jag som har så svårt att känna efter hur jag mår, lyckades väl tycka att jag hade ont i huvudet så jag fick alvedon, och så frågade hon om jag var mer svullen än vad jag brukar och det kunde vi väl konstatera att jag var, så började vi lyssna på bebisens hjärta, och då kommer Lollo också, så började hjärtat gå upp och ner, vi trodde att vi bara tappat bort det så vi plingade på personalen och det visade sig att hjärt ljudet gick upp och ner och försvann, så hon bestämde sig då för att kontakta jourläkaren.

Och det var väl då det hela började.

Läkaren beslutade då att för min och bebisens skull så skulle det bli kejsarsnitt på kvällen.

Dom började förbeberda oss på engång, vi fick även träffa narkosläkaren, jag kommer faktiskt inte ihåg speciellt mycket. Men vi fick iallafall vänta på ett annat snitt som var före och sen fick vi åka upp, träffade barnteamet från 33:an och alla andra som jobbade där inne, kommer faktiskt inte ihåg någon personal från den kvällen..

Dom började förbereda mig och påbörjade ryggmärgsbedövnigen, vilket är det värsta jag någonsin gjort, både bedövningen och snittet. Inget jag skulle välja att göra igen.

Till slut kom vi igång ialla fall och bebisen såg ljuset första gången 21,53 och barnteamet påbörjade sitt arbete med att stabilisera bebisen och jag visste fortfarande inte vad det var för kön, det är pappan som ska kolla det, ingen annan avslöjade.

Så Lollo gick dit och kikade och kom och sa att det var en flicka!

Och så kom dom och visade henne innan hon och Lollo fick åka ner till 33:an.

Själv fick jag bli kvar ett tag till och sen åka upp mot uppvaket till jag kunde röra på benen. Så mot 01 tiden så lyckades jag röra på benen så personalen ringde då till BB så personalen därifrån skulle komma och hämta mig, jag då i tro om att jag skulle få åka ner till BB, men det visade sig att jag fick åka ner till 33:an och kolla hur det gick! Och där nere fick jag lite information av Lollo och så skulle jag dessutom få hålla henne!

Vårat lilla mirakel.

Allt började på Fredagen den 16 September, hade vi ett vanligt rutin besök hos barnmorskan, hade tid klockan 14 för att Lollo skulle kunna följa med.

Vi kom dit, tog blodsocker och blodvädre och jag berättade att jag mått ganska dåligt under dom 2 senaste veckorna så Karin (våran barnmorska) tyckte att jag skulle lämna ett urinprov också!

Lämnade det och vi gick in på hennes rum och hon kommer efter och berättade att det inte alls såg speciellt bra ut, kollade även blodtrycket vilket också var högre än vad det brukar, hon beslutade att vi skulle ringa in till Falun, men innan fick vi lyssna på bebisens hjärtljud och det lät bra iallafall!

Karin ringde och det beslutades att vi skulle åka in! Karin sa att vi skulle åka hem och packa en väska för att vi skulle inte ränka med att komma hem samma dag.

Vi åkte ner på byn, tankade och handlade med lite saker, sen åkte vi hem och packade i all panik och tro om att vi skulle komma hem dagen efter.

När vi kom till Falun skulle vi upp till Förlossningen så vi gick raka spåret dit och dom var jätte trevliga och tog emot oss på en gång, fick ett rum, och så skulle jag lämna urinprov igen för att se om äggvitan fortfarande var hög, kollade även blodtrycket igen. Efter ett tag fick vi provsvaren och det såg inte speciellt bra ut, så därför skulle vi få ta om allt igen efter några timmar.

Så vid 22-23 tiden var det dags igen och lämna prover, väntade på svaren och fortfarande ingen förbättring, då beslutades det att jag skulle på kortison spruta för att skynda på utvecklingen på bebisens lungor. Efter jag fått den sprutan så kom det en sköterska och hämtade mig och vi fick åka ner till förlossningen, fick ett rum och Lollo fick också sova kvar!

Sköterskan som hämtade oss gav oss ett litet hopp om att vi skulle få åka hem dagen efter..

Lördag:

På morgonen efter kommer 2 stycken sköterskor in och lämnade en stor mugg som jag skulle kissa i under ett dygn så att dom kunde mäta äggvitan/dygn, och då förstod vi att vi inte heller skulle få komma hem, fick även då reda på att jag skulle få en till kortison spruta, man ska tydligen få 2 stycken. Fick även lyssna på bebisen hjärta så att det inte var nå konstigheter med det, och  så kollar dom nu blodtrycket var fjärde timma. Vi fick byta rum under dagen också, till ett eget rum och Lollo fick en madrass som han fick sova på.

Söndag:

Dagarna var ju ganska lika, kolla blodtrycket var fjärde timme, lyssna på bebisen hjärta, kissa i en mugg. Men nu skulle även upp till specialistmödravården och kika in till bebisen och kolla flödet i navelsträngen och ta alla mått på bebisen. Det var då vi fick reda på att bebisen var för liten mot var den egentligen borde vara, annars såg allt bra ut där inne.

Och eftersom inte äggvitan hade gått ner så kunde vi nu konstatera att jag hade havandeskapsförgifting, och att jag inte skulle få komma hem utan en bebis.

Så på Söndagen fick vi åka ner till Neo-avdelnigen 33 och kika hur det var där och så fick vi lite information. Men eftersom vi inte visste hur lång tid det här kunde ta så bestämde vi att Lollo skulle åka hem och jobba.

Måndagen:

Började lika som dom andra dagarna, blodtryck var fjärde timme, kissa i burk, lyssna på bebisens hjärta och lite senare under dagen åka upp och kolla inne hos bebisen. Nu började dom även kolla moderkakan, och om bebisen behövde prioritera blod någonstans. Men det såg bra ut nu också. Fick även träffa en läkare som jobbade nere på avdelning 33 och jag fick lite mer info av han. Men det ända man egentligen var orolig över var ju om bebisen skulle klara sig 11 veckor för tigidigt.

Tisdagen:

Var ungefär samma som Måndagen, fast vi beslutade då att Lollo skulle ta ledigt från jobbet Torsdag, Fredag och komma till Falun på Onsdagen efter jobbet eftersom det bara var en dagsfråga innan bebisen skulle komma!

Allt började på Fredagen den 16 September, hade vi ett vanligt rutin besök hos barnmorskan, hade tid klockan 14 för att Lollo skulle kunna följa med.

Vi kom dit, tog blodsocker och blodvädre och jag berättade att

jag mått ganska dåligt under dom 2 senaste veckorna så Karin (våran barnmorska) tyckte att jag skulle lämna ett urinprov också!

Lämnade det och vi gick in på hennes rum och hon kommer efter och berättade att det inte alls såg speciellt bra ut, kollade även blodtrycket vilket också var högre än vad det brukar,

hon beslutade att vi skulle ringa in till Falun, men innan fick vi lyssna på bebisens hjärtljud och det lät bra iallafall!

Karin ringde och det beslutades att vi skulle åka in!

Karin sa att vi skulle åka hem och packa en väska för att vi skulle inte ränka med att komma hem samma dag.

Vi åkte ner på byn, tankade och handlade med lite saker, sen åkte vi hem och packade i all panik och tro om att vi skulle komma hem dagen efter.

När vi kom till Falun skulle vi upp till Förlossningen så vi gick raka spåret dit och dom var jätte trevliga och tog emot oss på en gång, fick ett rum, och så skulle jag lämna urinprov igen för att se om äggvitan fortfarande var hög, kollade även blodtrycket igen.

Efter ett tag fick vi provsvaren och det såg inte speciellt bra ut, så därför skulle vi få ta om allt igen efter några timmar.

Så vid 22-23 tiden var det dags igen och lämna prover, väntade på svaren och fortfarande ingen förbättring, då beslutades det att jag skulle på kortison spruta för att skynda på utvecklingen på bebisens lungor. Efter jag fått den sprutan så kom det en sköterska och hämtade mig och vi fick åka ner till förlossningen, fick ett rum och Lollo fick också sova kvar!

Sköterskan som hämtade oss gav oss ett litet hopp om att vi skulle få åka hem dagen efter..

På morgonen efter kommer 2 stycken sköterskor in och lämnade en stor mugg som jag skulle kissa i under ett dygn så att dom kunde mäta äggvitan/dygn, och då förstod vi att vi inte heller skulle få komma hem, fick även då reda på att jag skulle få en till kortison spruta, man ska tydligen få 2 stycken. Fick även lyssna på bebisen hjärta så att det inte var nå konstigheter med det, och  så kollar dom nu blodtrycket var fjärde timma. Vi fick byta rum under dagen också, till ett eget rum och Lollo fick en madrass som han fick sova på.

Dagarna var ju ganska lika, kolla blodtrycket var fjärde timme, lyssna på bebisen hjärta, kissa i en mugg. Men nu skulle även upp till specialistmödravården och kika in till bebisen och kolla flödet i navelsträngen och ta alla mått på bebisen. Det var då vi fick reda på att bebisen var för liten mot var den egentligen borde vara, annars såg allt bra ut där inne.

Och eftersom inte äggvitan hade gått ner så kunde vi nu konstatera att jag hade havandeskapsförgifting, och att jag inte skulle få komma hem utan en bebis.

Så på Söndagen fick vi åka ner till Neo-avdelnigen 33 och kika hur det var där och så fick vi lite information. Men eftersom vi inte visste hur lång tid det här kunde ta så bestämde vi att Lollo skulle åka hem och jobba.

Började lika som dom andra dagarna, blodtryck var fjärde timme, kissa i burk, lyssna på bebisens hjärta och lite senare under dagen åka upp och kolla inne hos bebisen. Nu började dom även kolla moderkakan, och om bebisen behövde prioritera blod någonstans. Men det såg bra ut nu också. Fick även träffa en läkare som jobbade nere på avdelning 33 och jag fick lite mer info av han. Men det ända man egentligen var orolig över var ju om bebisen skulle klara sig 11 veckor för tigidigt.

Tisdagen:

Var ungefär samma som Måndagen, fast vi beslutade då att Lollo skulle ta ledigt från jobbet Torsdag, Fredag och komma till Falun på Onsdagen efter jobbet eftersom det bara var en dagsfråga innan bebisen skulle komma!

Fortsättning kommer..

När Evelina föddes vägde hon 965 g och var 36 cm lång

Första gången jag fick/orkade hålla henne

Suddig bild när vi vägde och tvättade

Och vårat lilla charmtroll idag :)

En liten Evelina när vi fortfarande är i Falun!

Första natten vi får ha henne alldeles själva :)

Och lillan idag! Kan ju lyfta på huvudet och allt ;)