JennyViktoria

Att jag håller på att kokar över, det är så fruktansvärt jobbigt att inte bli respekterad. Att någon i ens familj inte respekterar MIG som person. Som Ni vet så blev det ju tjafs med min kära svärfar här om dagen, och sedan har vi inte hört från han eftersom han blev sur och vände ryggen till, men att han tror att det bara är JAG som tycker så, att vi inte är två (eller tre egentligen) i det här hushållet som kommer överrens om hur det ska vara. Men nu tror han att det är okej att vara här om L är ute och han inte kommer in och ''stör''. Men nu var det så att vi sa till han tillsammans, och jag skulle aldrig ha sagt något om båda två inte tyckte samma sak. Men har respekterar inte vad vi tycker, framför allt inte L, spelar ingen roll vad han säger, han kommer nästa dag iallafall eftersom han provat sagt åt han förut. Just nu vet jag inte hur länge jag kommer orka med det här, vet inte vad jag ska göra för att han ska lyssna heller. Orkar inte bry mig, men orkar inte heller inte bry mig.. Just nu känns det som om det skulle bli bäst om jag bodde själv. (Även om det inte kommer gå så långt)