Inte alls så kul.

Ibland så måste man bara få prata av sig. Ringde till min faster (som är lika gammal som mig) Marie och pratade lite, hon är den ända jag kan lite på till 100 % och prata med i evigheter, utan dig vet jag inte vart jag skulle vara. Men det är en person till som står mig nära, men det är bara jag som ska ställa upp hela tiden, finns där när hon vill prata, och massa sånt skit. Men när jag behöver prata med någon och ringer till henne så svarar hon nästan ALDRIG.. Det känns liksom som hon tror att hon är finare och inte behöver ställa upp tillbaka. Men nu har jag bestämt mig att jag ska försöka klara mig utan henne. Får klara mig med dom få som finns ändå <3
Men utan dom här två så skulle jag nog inte ta mig igenom vardagen! NI är mitt allt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0